Valborg med stomi

Idag välkomnar hela Sverige våren tillsammans. Här uppe i Västerbotten är det 17 grader och sol. Jag kan inte minnas sist det var så här fint väder en valborgsmässoafton.

Jag brukar alltid stå vid brasan och ångra att jag inte tog den varmare jackan på mig. Valborg är en dag som är fylld av förhoppningar, drömmar och längtan.

Om det var någon fras jag INTE kunde sjunga med i när jag fick mitt stomibesked för snart 14 år sedan var det “och den ljusnande framtid är vår”. För en stund kände jag snarare tack och godnatt. Inga förhoppningar, inga drömmar och definitivt ingen längtan.

Snarare infann sig en känsla av bristande kontroll och en rädsla över att bli dömd och avvisad. Hur blir allt nu?  

Tänk om jag visste då det jag vet nu. Att stomioperationen snarare innebar att jag fick kontrollen tillbaka? Att det var stomioperationen som möjliggjorde att drömmarna började spira igen i mitt bröst. Att min stomioperation tillät en massa längtan att ta plats i mitt inre. Allt som behövdes var bara tid.

Vi hade inte firat våren idag om det inte vore för att vi hade en lång och mörk vinter bakom oss. Så tror jag att det är med livet i stort. Vi växer i vår kamp och det som är mörkt och jobbigt i livet är också det som möjliggör att vi kan se ljuset lysa extra starkt.

Det är något jag gärna vill skicka med dig som står inför ett stomibesked eller som precis fått det. Håll i och håll ut. Det kan se hopplöst ut men våga tro på en vår. Våga fira in den med lågornas värme som bränner lite i kinderna.

Den ljusnande framtid är vår.

/Stina