Välkommen till USA
När vi landade i New York väntade passkontrollen och tullkontrollen. Precis innan dess gjorde jag ytterligare ett snabbt byte för att känna mig fräsch efter den långa flygresan.
Även här gick allt smidigt. Jag fick de vanliga frågorna om varför jag reste till USA och hur länge jag skulle stanna. Ingen frågade om min stomi, ingen kommenterade den och den skapade inte några hinder över huvud taget.
Sedan gick jag och hämtade mitt bagage, mötte upp mitt resesällskap och vi hämtade ut hyrbilen.
Äventyret kunde börja
Stomin blev aldrig ett hinder.Under resan åt jag det jag ville och njöt av semestern.Jag bytte stomipåse på hotell, rastplatser, restauranger, bensinstationer och andra toaletter längs vägen. Varje gång slog det mig hur naturligt det faktiskt hade blivit.
I stället för att känna att stomin begränsade mig började jag känna precis tvärtom. Den hjälpte mig. Den gjorde det möjligt för mig att resa. Den gjorde det möjligt att upptäcka nya platser. Den gjorde det möjligt att leva det liv som Crohns sjukdom en gång hade tagit ifrån mig.
Det var en väldigt känslosam insikt.
Hemresan blev lika enkel
När det var dags att åka hem gick även hemresan precis lika bra. Nu visste jag redan att jag klarade det. All den oro jag burit med mig inför avresan var borta. Jag hade bevisat för mig själv att jag kunde resa långt, flyga över Atlanten och uppleva ett helt nytt land – med stomi.
Och vet ni det bästa?
Resan gick så bra att jag redan har bokat nästa. Det känns nästan lite overkligt att skriva. För bara några år sedan var jag svårt sjuk och vågade knappt planera några dagar framåt. Idag bokar jag ännu en USA-resa utan att tveka.
Om du som läser det här går och drömmer om en resa men känner dig osäker på grund av din stomi, så vill jag säga en sak: Låt inte rädslan bestämma innan du ens har provat.
För mig blev stomin aldrig ett hinder. Den blev min frihet. Och varje resa påminner mig om vilket fantastiskt liv jag faktiskt har fått tillbaka.
/Josefin Motin