Jag är fortfarande i början av min resa. Jag har inte alla svar. Men jag vet en sak, jag tänker inte låta min stomi stoppa mig från att leva, eller från att känna närhet igen. Den gav mig ju livet tillbaka och såklart förtjänar jag kärlek trots min lilla påse på magen!!
Och kanske är det just där modet finns. Inte i att vara orädd, utan i att våga ändå? Att inte känna skam över det som räddade mitt liv? Det finns någon därute för Josefine som kommer uppskatta allt med mig, och jag får se när jag finner honom!
Med vänlig hälsning,
Josefine Motin