|
Anders är 33 år. Sedan tretton år har han en ryggmärgsskada på femte kotan, till följd av en dykolycka. Skadan innebär förlamning från bröstet och ner samt nedsatt motorik i armarna. Att vara ryggmärgsskadad innebär för Anders del även problem med både urinblåsa och tarm. Blåsan tömmer han med hjälp av tappningskateter och tills för några år sedan skötte han tarmen bland annat med hjälp av suppositorier. –Till en början fungerade det hyfsat men sedan gick det successivt sämre och sämre, berättar Anders. Jag kunde aldrig lita på min tarm, det kunde komma eftersläntrare (som kan mäta sig med en fullskalig tömning) när som helst och jag gick omkring med en ständig oro att det skulle hända en olycka. Jag provade nya "magregimer" men utan att hitta riktigt rätt. Anders är utbildad civilekonom på Handelshögskolan i Göteborg och arbetar vid tidpunkten på ett av stadens större försäkringsbolag. Han beskriver det som en enorm psykisk belastning att aldrig kunna känna sig säker och att alltid vara beredd på att med kort varsel avbryta arbetet eller andra fritidsaktiviteter. -För ett år sedan hade jag till och med funderingar på att stomioperera mig, en lösning jag inte är så pigg på då det dels innebär ett kirurgiskt ingrepp som inte går att ångra, samt att det fortfarande kan hända "olyckor". -Av en händelse fick jag för ca ett år sedan genom en bekant höra talas om ett nytt hjälpmedel för tarmtömning, Peristeen vattenlavemang. Jag tog kontakt med Coloplast som tillverkar produkten och fick prova. Det stod i bruksanvisningen att det kunde dröja ett tag innan det fungerade fullt ut, men på mig verkade det fungera direkt. Jag hade först svårt att helt och fullt våga lita på tarmen, oron satt så djupt efter så många år med ständig beredskap på "olyckor". Man kan väl säga att min livskvalité, utan att överdriva, har höjts med två steg, från 5 till 7, på en tiogradig skala. För det första går det mycket snabbare att tömma tarmen (från 2,5 timma till en timma), jag blir mycket mindre trött på dagarna och jag känner mig mycket säkrare. Den känsla av oro jag ständigt tidigare gick omkring med kan liknas vid den gnagande känsla man har om man skulle lämna ett brinnande ljus på köksbordet när man går hemifrån på morgonen, utan att veta brinntiden. -Som det är nu finns inte Peristeen vattenlavemang upphandlad i det landsting där jag bor, vilket innebär att jag får betala den själv. Det känns ju lite märkligt att behöva betala, för att tömma tarmen medan mina katetrar och andra hjälpmedel för blåstömning är skattesubventionerade. Men den ökning av livskvalité jag upplever är egentligen värd mycket mer. Källa: Coloplast AB, 2005-05-04
|